MENY
Nu, nu har håret försvunnit. På onsdagmorgon rakade Emil bort allt direkt på morgonen. Allt satt fast i en enda stor tova och då kände jag att nej, nu får det vara nog. Hade hårtussar överallt, de slutade aldrig ramla av. Så vi tog kommandot och rakade bort allt själv, det var mitt sätt att få ta över lite kontroll som jag skrev tidigare. Inte cancern eller ja är ju egentligen medicinen som ska göra mig frisk som tar bort mitt hår. Fast det känns bättre att tänka att det är cancern som tagit håret. Då får jag vara lite arg också vilket hjälper.
Hämtat ut en peruk som liknar det håret jag hade. Väldigt bra att landstinget här i alla fall står för en peruk, i vanliga fall är det väldigt dyra. En barndomskompis har hjälpt mig att fixa till luggen och locka det lite lätt så att det känns som mig. Hur fin är inte hon föresten som kom och hämtade peruken sent på kvällen och lämnade den tidigt på morgon helt klar. Hon har med andra ord varit uppe många timmar på natten för att få den prefekt, helt underbar!
Annars har jag samlat på mig lite vätska och händerna kan bli fläckvis lite lätt vita ibland. Känner hur svullen jag blivit om magen och benen, en biverkning från den ökade kortisondosen jag fick för att minska illamåendet. I övrigt syns det nog inte på mig att jag är sjuk eller mår dåligt. Tackar för att ögonbrynen plus fransarna ännu sitter kvar och hoppas så innerligt att de fortsätter göra det.
I kroppen så pågår kriget för full. Kroppen känns trött, blir lätt anfådd, pulsen skenar, börjat få muskel och värk i skelettet, koncentrationsförmågan är svag och är otrolig stresskänslig. Var in till sjukhuset igår och dubbelkollade så att det inte är något med hjärtat som tjorvar då min puls går från ca 80 direkt till 128 när jag stått upp 3 minuter. Men alla prover såg bra ut och de gjorde även ultraljud på hjärtat som var helt ok. Hjärtat ser bra ut och orkar med, skönt att ha det bekräftat. Pulsen beror mest troligt "bara" på att min kropp krigar för fullt och de som tidigare var självklart blir ett maraton. Värk i skelett och muskler är på grund av att jag får medicin för att öka mina vita blodkroppar. Dom behöver lite hjälp på traven i och med den typ av tuffa behandling jag får.
Onkolog mottagningen här i Kalix förresten är underbar. Känner sånt förtroende för dom redan trots de jag varit med om. Alltid trevliga, peppade och full med empati, förståelse och kunskap. Min kontaktsköterska borde få dagens ros för att hon lyckats skapa ett förtroende till mig på så kort tid. Litar fullkomligt på henne och hennes kunskap. Har kunnat ringa till mottagningen vid minsta lilla fundering och hon har löst det direkt och återkopplat fort. Jag hoppas att om någon fler med bc eller annan cancer läser detta att ni också har en bra kontaktsköterska. Det tar bort lite av förtvivlan man känner när en måste åka in. Plus att det känns ännu mer peppade att få lite mera gift. Borde förövrigt komma på något annat namn än gift eller cytostatika. Något namn som är starkt och kraftfullt men ändå positivt borde ju det som ska göra mig frisk få. Inte något grått och tråkigt. Får fundera lite på det.
Apropå namn, jag har döpt min cancer till Karsten och peruken till Helga. Vet inte riktigt hur det kommit sig men så fick de bli.
3