I alla fall behövde jag ta en paus härifrån och fundera vad jag vill att min blogg ska ha för innehåll egentligen. Vad ska jag dela med mig av och inte, hur personlig ska jag vara?
En sak som gör att jag vill fortsätta bloggandet om denna resa/kamp är alla de som hittar törst i att läsa om att de inte är ensammen. De som kontaktat mig och berättar att det är skönt att någon skriver ärligt och utan filter om den kamp man går igenom med cancer, oavsett form. Det betyder jättemycket för mig, att jag kan hjälpa och stötta någon annan. Det var ju hela meningen med att jag varit med i tidningarna och skapade den här bloggen. Sen är det även för mig själv som jag skriver, att få ned tanker till ord är nog en slags terapi. Plus att det jag skriver finns kvar, det försvinner inte.
Ska uppdatera er om vad som hunnit hända sedan sist i kommande inlägg.
1