MENY
Första behandlingen med EC90, en härlig blandning med två påsar cytostatika, en genomskinlig och en röd kopplades som sagt upp de 7/8. Lite mindre än två veckor sedan jag fått besked om bc och första dosen mot att beskämpa helvetet var igång. Kände mig starkt och peppad över att vara igång och min sambo satt vid min sida. Började med Zoladex sprutor här också för att försöka skydda mina äggstockar lite, om vi någongån skulle vilja testa få mera biologiska barn. Ett alternativ vi inte längre vet om de är för oss. Kan inte hjälpa att fundera vilket öde som dragit mig och min sambo tillsammans, att det var menat att vi skulle få barn rätt tidigt med varandra och börja bygg om huset. Det måste vara ödet om man nu ska tro på det. Tänk hade vi inte haft våran lilla guldklip redan, då hade jag gått in i något slags mörker för längesedan.
Nå väl behandlingen gick bra och jag åkte hem därifrån laddad inför vad som komma skall. Vi for till huset och kollade hur allt såg ut där då vi varit portade därifrån några dagar medan våra vänner jobbat häcken av sig. Så underbara människor vi har i vår närhet, helt otroligt! Mer om husbygget och allt det kommer i ett annat inlägg.
Kl 12 började jag känna mig fruktansvärt yr och sedan är dagarna fram till måndag rätt suddiga. Mådde illa, kräktes, yrslig, svårt att se, trött men ändå pigg, ja de var ingen höjdare så måndag vid lunch fick vi åka in så att jag kunde få dropp och kolla alla världen. 1 liter dropp senare och ett besök med dietist och jag var någorlunda på banan igen så blev utskriven.
Gick hela måndag em, natt plus tisdag och onsdag innan jag fick sova ut för första ggn på nästan en vecka. De där jäkla kortisonet.... plus då alla tankar som konstant maler inom mig men sol inte fått plats att komma ut ännu.
Torsdag em, nästan en vecka för behandlingsstart, då började jag bli mig själv. Illamåendet, yrseln började försvinna och sömnen kom sakta tillbaka med hjälp av insomningstabletter.
Sen fick vi en riktigt fin vecka, sov en natt i stugan, plockat bär, svamp och fiskat. Umgåtts med människor utomhus, i och med att jag är så infektionskänslig som jag är så har vi fått begränsa våra kontaktnät i form av vilka vi kan träffa på närmare håll. Jag är livrädd på att få någon infektion, corona, magsjuka ja vad som helst. Livrädd för att inte få mina behandlingar som planerat, livrädd över att de ska vara det som fäller mig i min kamp och låta cancern igen ta övertaget. Så vi försöker hålla oss så isolerade det bara går och endast träffa närmaste familjemedlemmarna, knappt ens de, just nu. Förskolor, skolor har öppnats igen och alla börjar gå tillbaka från semestrarna till jobb. Då brukar alla sjukdomar börja spridas igen och vi får väl se vad corona tänkt. Handspriten är alltid nära och affärerna får se våran frånvaro. Vi har inte tid att riskera något nu, nu vill jag kämpa som aldrig förr med alla de bästa egenskaper och kunskaper jag har.
Var så välbehövligt dock med nästan en helvecka då jag fick må bra, vara mig själv, goas och busa med min son, vara med min sambo, mamma och Mia. Inhämta energi och tanka. Redo för omgång 2
0