MENY
När någon okänd nu går förbi mig kan jag inte hjälpa att fundera på vad den personen nu går eller har gått igenom. Kanske är det någon som gjort samma resa som jag nu gör, kanske har personen precis mist en anhörig, tjejen bakom mig på affären kanske funderar hur hon ska ha råd med julen i år och killen på apoteket kanske ska hämta ut medicin för sin ångest.
Hade jag inte tappat mitt hår och ändrat utseende på grund av alla mediciner så hade inget sett på mig att jag har cancer. Då hade jag kunnat gå runt utan att någon visste vad som egentligen pågick i mitt liv, vilken kamp jag bekämpar. Om mitt ben varit brutet, jag hade gips och hoppade runt på kryckor, då hade alla kunnat se att mitt ben var brutet. Förmodligen hade människor omkring haft förståelse för att jag inte klarade av vissa saker då, en del hade kanske varit extra trevliga och empatiska.
Funderat mycket på vem det är vi egentligen möter, vad som gömmer sig bakom människors leenden och "Jag mår bra". Hur många av de som ler och säger att de mår bra, mår egentligen skit? Varför har det blivit ett mantra att säga att en mår bra hela tiden? Vi kan inte alltid må bra och det är ingen som kräver det av oss heller, förutom då kanske vi själva.
Jag har själv många gånger i ren automatik svarat att allt är bra, att jag mår bra. Fast än många vet om min sjukdom och det inte är något jag döljer för någon. Jag bär mitt huvud utan hår och ansikte utan både fransar och ögonbrynen med stolthet ändå, hur konstigt de än kanske låter. Tror att svaret blivit att jag mår bra, allt är bra, för att det är enklare. Lättare att göra andra "nöjda" och svara att en mår bra än att dra den långa varianten. Sen tror jag inte heller att ens 80% som frågar "Hur mår du" eller "Allt bra med dig" egentligen genuint bryr sig om vad man svarar. Är mer en artighetsgest att fråga för att visa att en så där halvt bryr sig. Många frågar bara i förbi farten för att de helt enkelt förväntar sig ett snabbt "Jag mår bra, hur mår du" för att de sedan ska kunna svara samma och så var den konversationen slut.
Tänker ni i förväg på vem ni frågar hur de mår, vilka reaktioner det kan få hos den du frågar och varför du frågar det? Är det för att du genuint bryr dig eller är det mer en artighetsfråga eller rent av på grund av nyfikenhet? Är det av den första anledningen, bra! Är det av någon av de sista alternativen, låt då bli att fråga.
Många har frågat både mig och Emil hur allt går när vi varit och handlat, varit på promenader och liknande. På platser där vi för det första är bland andra människor som vi inte känner och för det andra på platser där vi kanske vill att inget ska vara kantat med sjukdom hela tiden. Skulle du vilja prata öppet inne på coop hur det verkligen är med dig? Om den separation som du nyligen varit med om, om det missfall du varit med om, men kanske om hur du inte har råd att betala dina räkningar då? Nej var ju det jag misstänkte. Vissa samtalsämnen lämpar sig inte överallt. Visst kan vi svara kort på hur allt går men du lär inte få ett ärligt svar. Är inte riktigt läge inne på en matvaruaffär att säga att jag kämpar för mitt liv, hur fint men ändå hemskt livet är.
Om du inte har tid att ringa eller skriva och personliga fråga hur det är, då är det inte så viktigt att fråga det inne på en affär i förbifarten heller. Säg då bara hej.
Sanningen är den att vi inte vet vad den personen vi träffar egentligen, ärligt, går igenom just nu. Tillhör vi den personens närmaste krets vet du nog men vi andra har ingen aning. Både på gott och ont. Men vi har aldrig någonsin rätt att anse att vi ska veta allt om alla, vi får veta det vi behöver och det personen vill dela med sig av. Önskar att vi alla ibland kunde tänka lite på hur vi beter oss mot andra människor. Hur vi bemöter andra och hur det kan påverka andra. Den person du precis varit skit irriterad på inne på Coop på att hen verkar vara i sin egna värld och hör inte när du kommer bakom och vill gå förbi. Kanske har den personen haft en jättedålig dag på jobbet eller varit på behandling för sin sjukdom? Om du hade vetat de, hade du då bemött den personen på samma sätt och blivit irriterad eller hade du visat empati? Hade du bemött en person i rullstol på ett annorlunda sätt från början?
Vi alla mår nog bra av att tänka före vi agerar och snälla agera enbart inte på grund av nyfikenhet.
0