MENY
Ett tag sedan jag skrev och då var det rätt negativt och tungt. Märkte att när det blev ett "längre" uppehåll från behandling och sjukhus, då kom känslorna ikapp. Allt har gått så fort sedan diagnos till nu, alla röntgenbilder, provsvar, ven-ports operation, besked, ultraljud och behandlingar med kommande skitvecka, allt det har hållit min hjärna upptagen på att fokusera på att kämpa och orken har inte funnits för att fundera desto mera. Men förra veckan kom orken för det också vilket jag antar är vanligt. Hellre att känslorna kommer emellanåt än att allt ska komma på en gång, då vet jag inte hur jag skulle ta mig upp riktigt.
Nu har jag däremot hunnit få första dosen av en cytostatika som heter paklitaxel. Tanken är nu att jag ska få denna sort i totalt 12 veckor, har med andra ord gjort 1/12 och hoppas vara klar till årsskiftet. Mått väldigt bra ändå den här veckan trots att jag nyss fått behandling, inga större biverkningar än förutom att jag är trött. Inget illamående eller yrsel dock vilket känns helt FANTASTISKT att slippa. Inga mediciner eller sprutor dagligen heller, kanske nu jag kan komma tillbaka lite till mig själv kroppsmässigt. Gått upp en hel del i vikt på bara ca 3 månader och vore skönt både mentalt och psykiskt att bli av med dom extra kilona. Vet att jag ska vara snäll med kroppen och för mig nu innebär det att försöka hjälpa den att komma i form. Otroligt glad över att kalix sjukhus ska börja med något som kallas cancerrehab i november. Det är en träningsgrupp 2 gånger i veckan, för cancerdrabbade under eller efter behandling. Toppen för mig som inte vågar gå på gymmet heller och ger mig en möjlighet att träffa andra drabbade också.
Mycket har hunnit hända sedan sist jag skrev förutom att behandlingarna börjat så hade vi dop i lördags. Det blev så fint och intimt! Elliot skötte sig kanon, bara lite grinig men det löste sig genom att bita på pappas slips haha. Lyckades även sjunga låten Kärleksvisan, tog mig igenom nästan hela låten innan jag bröt ihop. Alla känslor hittade in till mig, att sjunga den till min son, det var stort. Mormor och lorfar filmade även hela dopet, känns fint att de alltid kommer finnas kvar.
Annars har vi bara tagit det lugnt hemma och fixat här på gården och inne. De har lovat snö på söndag, längtar men samtidigt inte. Första snön är alltid speciell för mig och har alltid varit, vet inte varför. Ska föra vidare det till Elliot också och längtar så tills nästa år då vi tillsammans kan gå ut och göra första snöängeln då och dricka varm o'boy.
Frågade Emil idag om det är förtidigt att börja fundera på julpynt och det var de tydligen. Tänker att jag frågar han igen nästa helg, hittat igen julgardinerna i alla fall. Frågan är bara om de passar här inne nu när allt är annorlunda. Måste nog gå igenom vårt julförråd och skriva inköpslista. Kanske blir morgondagens göra?
Apropå annat så har kameran nu kommit blev en Canon Powershot G7X mark ii, väldigt nöjd hittills. Blivit en del bilder på Elliot under veckan om vi säger så. Beställde även med ett stativ så jag lättare kan fota oss tillsammans utan att någon annan alltid behöver vara med. Ju mer bilder som finns ju lugnare känner jag mig. En liten önskan till alla mina nära, snälla fota och filma mig och Elliot, våran familj, de ni kan. Det finns så mycket fint i det vardagliga utan att man behöver posera framför kameran. Låt minnena aldrig ta slut oavsett hur denna resa slutar är de alltid fint att ha kvar.
0