MENY
Förra veckan, den så kallade ledigveckan, den bara sprang iväg. Nu är det behandlingsvecka igen och ÄNTLIGEN är jag mer mig själv. Är fortfarande yr till och från samt orkar inte vara igång så många timmar innan jag blir helt slut och måste vila. Men jag kan vara med Elliot nästan som vanligt igen, otroligt skönt! Har varit i stugan i helgen och återhämtat oss ordentligt. Kikat efter kantareller och bär, fiskat lite, bastat och myst på, väldigt välbehövigt och vi sover alltid bättre i stugan än på land. Det måste vara något med skärgården som ger en lugn.
Idag måndag, 31/8, har vi varit till sunderbyn för att göra en kontroll av levern via MR på förmiddagen. Börjar blir van att gå in genom entren på sunderby sjukhus, in genom den långa breda korridoren mot hissen till röntgen på plan 4. Det har blivit några röntgenbilder nu, både med och utan kontrast och för avgörande besked eller kontroll. Jag har inte fått något svar ännu och det lär nog dröja till på onsdag. Alltid nervöst och spänt att vänta på ett röntgenbesked. Vi har än så länge ingen aning om hur metastasen där har reagerat på cytostatikan.
På onsdag blir det sunderbyn igen för mammografi, ultraljud och sedan läkarbesök med min ena onkolog. Där lär vi få besked för hur Karsten verkar svara på cellgifterna. Både den i bröstet, armhålan och levern. Ska även prata om ärftlighet då min typ av cancer brukar bero på ärftlighet. Däremot är det ingen av mina nära släktingar som har haft bröstcancer, än i alla fall. Jag vill veta om det är ärtligt både för att mina nära i så fall ska kunna testa sig och ev upptäcka risken innan de i så fall bryter ut och sedan för att veta hur stor risk för återfall är. Skulle det vara så att den är ärtligt är risken för återfall hög, speciellt i det andra bröstet, äggstockar och livmoder. Ett ställningstagande vi måste ta då om det skulle vara så. Vill även veta hur stor risk det finns att jag har någon metastas i kroppen som inte syns på rötgen ännu och att den skulle kunna ploppa fram trots pågående behandling. Som en kompis sa tidigare så är jag lite av en Google drottning, på gott och ont. Att man har bara en metastas är väldigt väldigt ovanligt... Läser saker som kronisk cancer, obotligt, låg överlevnad, dåliga odds... hela tiden. Men jag tänker inte vara en av dom, jag ska klara detta. Kanske är det ödet som vill säga mig något, att det var meningen att jag skulle få den här skiten för att jag ska kunna hjälpa till att sprida budskapet, rädda andra. Jag vill tro det och kommer hålla fast vid det.
Torsdag är det dags att lämna prover igen och fredag kör vi dos 3/4. Förhoppningsvis blir sjukhusbesöken mellan behandlingarna mindre sen. Just nu känns det som väldigt mycket sjukhust och väldigt få helt lediga dagar.
0