




Hej!
Vilken guldklimp! Jag läste om dig i tidningen och kände att jag ville skriva. Jag behandlades för bröstcancer 2016, när jag var 34 år. Jag var rädd att inte kunna få barn på grund av cellgifterna så frös in ägg och fick zoladex. Äggen behövdes dock inte, för 16 månader sedan så fick jag min lilla pojke som är det finaste jag vet 😊. Dock har min rädsla för återfall blivit många gånger starkare, känner så mycket igen det där du skrev om att vilja få se vad det blir av honom och få finnas där för honom. Är dock som himla glad att han kom till mig, å alldeles på eget initiativ så fort jag slutat med medicinerna å de hunnit gå ur kroppen😄. Nyss gjorde jag en rekonstruktion av bröstet som jag nu håller på att återhämta mig från. Inte lätt att inte kunna lyfta å gosa med sin bäbis så mycket som man vill! Hur som helst, ville bara att du skulle veta att du inte är ensam ❤. Stor kram och önskan om att du snart mår bättre, från Karin
1