Mikaela Hjärtström

Njuta av hösten
 
 
Precis som efter förra behandlingen har jag mått rätt dåligt och varit sängliggande direkt kortisonet gick ur kroppen. Den här gången håller däremot biverkningarna sig kvar länge. Blir väldigt trött och yr fort och klarar inte av när det blir för mycket runt om kring mig. Hjärnan och kroppen går upp till 110 direkt och sen är det som att allt slår av. Fruktansvärt frustrerande. Nu verkar det dock bli lite bättre för varje dag, hoppas innerligt att resterande av de lediga dagarna blir fina.
 
Trodde jag skulle vara ledig från sjukhuset helt till nästa behandling, men på torsdag ska jag få ett litet chip placerat i tumören i bröstet. Om jag förstått det rätt är det för att lättare hitta igen den sen när det är dags för operation, i så fall att den fortsätter krympa som den gjort hittills. En snabb procedur, sedan blir det ett besök hos läkaren och zoladex sprutan. Gör i alla fall bort allt under samma dag och det känns verkligen tryggande att de håller ordentlig koll på mig. 
 
Före det passar vi på att njuta i skärgården allt vi kan. Fiske, grillning, bastu och mys, allt i våran takt det vi orkar med. Vi alla älskar att vara här och kan verkligen ladda våra batterier. Kenai har däremot rullat i löjja idag så han är på minus, men väldigt nöjd över sig själv i alla fall. Han har fått vara ute hela dagen för att försöka vädra bort den "fina" lukten.
 
Note to self: Ta ut hundshampo till stugan.
 
 
En bestämd kille med tjocksockor för händerna (jag glömde ta med extra då hans andra overall har vik) och min gamla mössa som Emil tog med från min stuga. 
 
Pyjamas och underställ hela dagarna
 
Ute och leta svamp
 
Ute i morgon dimman
 
Gårdshäng med en Kenai som där lukar löjja
 
 
 
 
Karin

Hej!
Vilken guldklimp! Jag läste om dig i tidningen och kände att jag ville skriva. Jag behandlades för bröstcancer 2016, när jag var 34 år. Jag var rädd att inte kunna få barn på grund av cellgifterna så frös in ägg och fick zoladex. Äggen behövdes dock inte, för 16 månader sedan så fick jag min lilla pojke som är det finaste jag vet 😊. Dock har min rädsla för återfall blivit många gånger starkare, känner så mycket igen det där du skrev om att vilja få se vad det blir av honom och få finnas där för honom. Är dock som himla glad att han kom till mig, å alldeles på eget initiativ så fort jag slutat med medicinerna å de hunnit gå ur kroppen😄. Nyss gjorde jag en rekonstruktion av bröstet som jag nu håller på att återhämta mig från. Inte lätt att inte kunna lyfta å gosa med sin bäbis så mycket som man vill! Hur som helst, ville bara att du skulle veta att du inte är ensam ❤. Stor kram och önskan om att du snart mår bättre, från Karin

Svar: Hej,
Tack för din kommentar, grattis till din fina son och för att du vann kampen! :) Förstår din rädsla och jag hoppas innerligt att resan fortsätter att gå bra för dig. Tack för att du delade med dig, känner ändå hopp om att vi kanske kan bli biologiska föräldrar till ett till barn när detta är vunnet <3 kram
Mikaela Hjärtström

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress