

Halleluljha, förhoppningvis är sista helvetes dosen med EC90 nu gjord vilket även innebär att delmål ett är nått! Satt delmål efter vägen för att den inte ska kännas lika lång, känns som en bra strategi! Nu väntar tre veckorsuppehåll innan vi kör igång med nästa variant av cellgift, med den hoppas de dock på mindre biverkningar. Håller våra tummar för det också!
Gårdagen var seg och sov bort mest hela, blir alltid extremt illamående och yrslig samma dag som jag får dosen. Tar därav en kraftigare medicin för att motverka de men den gör mig extremt trött och groggy. Därav jag sover mest, men det är skönt för då slipper jag känna.
Nu har kortisonet kickat in på riktigt och jag klarar mig relativt bra med bara en variant av illamående medicin och en insomningstablett till kvällen. Sömnen är ändå si så där men jag klarar av det. Huvudsaken jag slipper de mest påtryckande illamåendet så är det bra. Dagen idag har med andra ord varit rätt bra än så länge. Kunnat vara uppe en del och även hälsat på mamma en snabbsväng. Även varit ute och suttit på bron kortare svängar medans Coda sprungit runt på gården. Elliot härjar på för fullt och ska dra sig upp mot ALLT. Han är verkligen i en spännande ålder och inget på golvet eller väggarma är längre säker. Var lättare när han låg stilla på de stället man lämnade honom, nu får man istället ha hjärtat i halsgropen ständigt haha. Han är så nyfiken också, ska se och vara med hela tiden. Älskar att se han växa!
0