Mikaela Hjärtström

 

 

Nu var tredje behandlingen gjord, hade lite ångestkänslor över att få behandling den här gången. Detta då jag precis börjat känna mig som vanligt och så var det dags att börja om igen. Nu är det dock bara en behandling kvar av den här sorten och sedan blir det förhoppningsvis mindre biverkningar. Något som gjorde det lite lättare den här gången var att vi fått lite positiva nyheter.

 

1. Tumören i bröstet har krymp med 2/3

2. Tumören i armhålan har krymp med 2/3

3. Metastasen i levern är helt borta. De kan inte se några spår eller liknande kvar av den överhuvudtaget. Det innebär i dagsläget att det nog inte blir någon operation av levern. Men de kommer fortsätta följa upp den så inget oväntat händer.

 

Något av ett mirakel att allt svarat så bra efter bara två behandlingar. Nästa uppföljning blir efter kur 4/4, så spänd redan nu för att se hur allt fortsätter svara. Försöker leva i nuet och se det positiva men ibland är det svårt. Speciellt när man läst om min typ av bröstcancer, den är ju inte känd för att ge upp så lätt eller hålla sig borta.

 

I övrigt så känner jag mig slut, både mentalt och psykiskt. Känslan av att belasta mina nära, våra nära, det tär. Jag vet att många i min närhet vill inget annat än att allt ska bli normalt eller att de ska få lev sitt liv som de tänkt. Sanningen är att inget är normalt och lär inte bli det på ett tag, men jag kan inte styra över att jag blivit sjuk. Hur mycket jag än önskade så kan jag inte styra över det och de är också jobbigt. Det ända jag kan göra är att kämpa, kämpa för glatta livet och kämpa för att allt ska bli som vanligt igen.

 

Började prata med en kurator i torsdags och det kändes bra. Att kunna ventilera med någon som inte känner mig och som jag inte behöver känna att jag belastar med något. Hos henne kunde jag spy ut en massa som legat inom mig ett tag. Även fast jag vet att jag har väldigt många jag kan prata öppet och djupt med, vilket jag uppskattar och älskar, behövde jag detta. Att bearbeta det här kommer ta ett tag för mig. Inget som är gjort på någon vecka eller någon månad direkt, kommer nog ta år.

 

Nu ska jag ta mig igenom biverkningarna från den här omgången av EC och sedan hinner jag/vi förhoppningsvis få några fina dagar innan den sista dosen av EC.