Mikaela Hjärtström

 

 

Precis som efter förra behandlingen har jag mått rätt dåligt och varit sängliggande direkt kortisonet gick ur kroppen. Den här gången håller däremot biverkningarna sig kvar länge. Blir väldigt trött och yr fort och klarar inte av när det blir för mycket runt om kring mig. Hjärnan och kroppen går upp till 110 direkt och sen är det som att allt slår av. Fruktansvärt frustrerande. Nu verkar det dock bli lite bättre för varje dag, hoppas innerligt att resterande av de lediga dagarna blir fina.

 

Trodde jag skulle vara ledig från sjukhuset helt till nästa behandling, men på torsdag ska jag få ett litet chip placerat i tumören i bröstet. Om jag förstått det rätt är det för att lättare hitta igen den sen när det är dags för operation, i så fall att den fortsätter krympa som den gjort hittills. En snabb procedur, sedan blir det ett besök hos läkaren och zoladex sprutan. Gör i alla fall bort allt under samma dag och det känns verkligen tryggande att de håller ordentlig koll på mig. 

 

Före det passar vi på att njuta i skärgården allt vi kan. Fiske, grillning, bastu och mys, allt i våran takt det vi orkar med. Vi alla älskar att vara här och kan verkligen ladda våra batterier. Kenai har däremot rullat i löjja idag så han är på minus, men väldigt nöjd över sig själv i alla fall. Han har fått vara ute hela dagen för att försöka vädra bort den "fina" lukten.

 

Note to self: Ta ut hundshampo till stugan.