Mikaela Hjärtström

Ja ni, det har gått några veckor sedan jag skrev här sist, har blivit mer aktiv på andra sociala kanaler där vet jag mer vem som läser vad jag skriver. För att prata klarspråk har det varit två främmande män som kontaktat mig via min privata mobil för att ge mig råd om hur jag ska bota min cancer. Det känns inte alls okej och det fick mig att tappa lusten av att skriva här. Vet inte om de ens läser bloggen då de har hittat mig via tidingen, jag har skrivit om den ena tidigare som påstod att LCHF är lösningen på allt. Jag tar tacksamt emot tips på forskning och annat där det finns evidens via forskning på att det hjälper mot cancer. Finns det inte forskning är jag inte mottaglig för de tipsen nu. Min behandling har fungerat jättebra (ta i trä) och jag litar på sjukvården och de läkemedel som finns! 

 

I alla fall behövde jag ta en paus härifrån och fundera vad jag vill att min blogg ska ha för innehåll egentligen. Vad ska jag dela med mig av och inte, hur personlig ska jag vara?

 

En sak som gör att jag vill fortsätta bloggandet om denna resa/kamp är alla de som hittar törst i att läsa om att de inte är ensammen. De som kontaktat mig och berättar att det är skönt att någon skriver ärligt och utan filter om den kamp man går igenom med cancer, oavsett form. Det betyder jättemycket för mig, att jag kan hjälpa och stötta någon annan. Det var ju hela meningen med att jag varit med i tidningarna och skapade den här bloggen. Sen är det även för mig själv som jag skriver, att få ned tanker till ord är nog en slags terapi. Plus att det jag skriver finns kvar, det försvinner inte.

 

Ska uppdatera er om vad som hunnit hända sedan sist i kommande inlägg.