MENY
Den 28 juli fick jag för första gången sedan jag påtalat problemet i februari, komma till en läkare.
Tänkte innan att detta besök kommer ju gå fort, hade lämnat av sonen hos sin farmor utan att ha pumpat ut någon mjölk i förväg. De hade ju så många gånger sagt att de var vanligt så varför skulle då denna läkare säga något annat. Skulle säkert bara komma in genom dörren och sedan få vända med samma besked som innan, "hör av dig om den är kvar när slutar amma".
Men direkt när jag kommer in i hennes rum frågar hon hur länge jag har haft knölen. Sekunden efter vill hon kolla på den, jag visar henne och sa då att jag under helgen även känt av en knöl i armhålan. Hon kollade, kände, undersökte båda knölarna och frågade stilla om vi har bröst- och/eller äggstockscancer i släkten. Inte vad jag vet svarar jag. Hon kollar allvarligt på mig och säger "Vet du Mikaela, jag kan inte på mitt samvete låta dig gå med denna knöl längre. Jag vill att du åker till sunderbyn nu direkt, de måste få kolla på detta. Jag kan inte låta dig vänta på några remisser hit och dit. Har du själv funderat något kring vad detta kan vara? Har du funderat på bröstcancer?".
Där går det upp för mig att fan, tänk är det här något allvarligt. Sa till henne att givetvis har man ju funderat, men när de avfärdat mig tidigare så hade jag känt mig löjlig. Givetvis förknippar man ju alltid knölar i bröst annars med cancer.
Vi avslutar vårat läkarbesök och jag får tag i min mamma som jag berättar för vad läkaren precis sagt och att jag skulle behöva att hon kommer med mig till sunderbyn då jag var tvungen att ta med mig Elliot dit.
Sagt och gjort kommer till sunderbyns akutmottagning, mamma går med Elliot och väntar i sjukhusentrén och jag får komma in på akuten. Träffar en kvinlig läkare som meddelar att de kommer ta en del prover, hon känner också på knölarna och meddelar att de kommer göra en mammografi också. Blodproverna togs, ammade sonen och sedan var det mammografi. Efter mammografin blev jag direkt kallad till en röntgenläkare (tror jag de heter) som visade mig bilderna. De kunde se en massa i bröstet och armhålan, en massa som inte var vätska utan fast. Hon ville ta ultraljudsbilder också för att kunna se mera, vilket hon givetvis fick. Under ultraljudet kollade hon storleken på massorna, formen, om de var kärl dit mm. Hon var misstänksam och sa att hon även vill ta biposiprover både från bröstet men även från armhålan. Sa givetvis att hon fick göra vad hon behövde. Proverna togs och sedan blev jag ombedd att vänta på att få träffa en bröstkirurg innan jag for hem. Lämnade mitt nummer och så skulle de ringa när kirurgen kunde träffa mig.
Gick tillbaka till min mamma och Elliot som väntade på sjukhuset. Meddelade henne och min sambo vad de hade sagt och att de såg misstänksamt ut men att läkaren jag träffat då kunde inte säga något mera fören proverna hade kommit.
Fick träffa bröstkirurgen som sa att de såg ut som en misstänkt tumör i bröstet i alla fall men att ingen kan säga nåot med säkerhet fören proverna kommit. Vi pratade en del om olika senarion och min första tanke var "men kommer jag kunna få flera barn om det skulle vara cancer. Hur gör man med mina äggstockar och ägg?". Fick till svar att man brukar erbjuda hormonbehandling och det kan gå att plocka ut ägg för att frysa ned också. Orkade där och då inte ta in så mycket och accepterade inte att jag, av alla, kunde eventuellt ha cancer. De hade ju sagt att de var vanligt att ha dessa knölar, vilket jag även sa till dem i sunderbyn att de hade sagt gång på gång. Då kan de ju inte nu 6 månader senare komma och säga att det kan vara något dåligt, det kan vara en tumör, det kan vara cancer. Bröstcancer det får ju inte någon i min ålder.
Vet att jag stängde av där inne med läkaren, blev lite robot och lät mamma fråga de hon ville. Pratade med min sambo, som fortfarande var på jobbet, vi gick till bilen och började åka hem. Mamma fråga något och då brast det. Jag kan inte, får inte, vill inte ha cancer. Jag har en son att ta hand om, som jag vill finnas där för, vi byger om huset, ja allt kom på en gång. Lyckades samla mig, lämnade av mamma hemma och började ringa runt till mina närmaste innan jag kom hem och träffade min sambo.
Hade miljoner tankar och mådde så dåligt den kvällen. Somnade rätt tidigt ändå då hjärnan var hel slut. Bröt ihop igen på onsdagmorgon och ringde min sambo som kom hem en sväng och sen kom mamma. Försökte koppla bort allt hela eftermiddagen då min sambo fyllde år och vi skulle gratta honom.
0